Start    Medlem    Om Collie    Valp&Kennel    Klubbinfo    Statistik    MENTALINDEX    Aktiviteter    Resultat&Priser    Länkar  
jjjjjjj
COLLIENS HISTORIA 

Uppdaterad 2010-02-13

Läs om den korthåriga colliens historia >>

En elegant vallhund med ett drömmande uttryck

Collien anses vara skotsk, men var dessa vallande hundar ursprungligen kom från är föga känt. De dyker upp i historien som vallare av de enorma fårhjordar som medföljde härarna under tiden för romarnas invasion av de brittiska öarna. Historien om det mycket speciella ordet "collie" - som på många vis kom att avse vallhundar i allmänhet och inte en speciell hundras - är lika oklar som rasens bakgrund.

Collie har under åtskilliga tidsperioder stavats på de mest besynnerliga sätt: "Coll, Colley, Coally, Coaly och Colley" är några varianter på samma tema som avser den arbetande fårhunden från Skottland. Den mest accepterade teorin är att det anglosaxiska ordet "col" betyder svart och att hundarna kallades så, antingen efter de svarthuvade fårflockarna, eller efter hundarnas egna färger, där svart (trefärgat) ofta övervägde.

Klart är att alla dagens collie kan härleda släktskap till den trefärgade hund som hette "Trefoil" och som var född 1873.

Ett annat rimligt antagande är att rasnamnet helt enkelt är en förvanskning från det gaeliska ordet för valp som är "cuilein", med tilltalsformen "culyie. Gaeliska talades på höglandet av colliens hussar långt innan Skottland införlivades med United Kingdom.

 

Anledningen till att colliens ursprung är så föga känt, är att de som hade intresse för rationell rasavel uteslutande kom från överklassen och där fanns knappast utrymme för andra slags hundar än jakt- och vakthundar och damernas lyxhundar. Allmogens arbetande fårhundar var så vanliga att de inte väckte något kynologiskt intresse.

Första gången rasen ställdes ut var 1861 i Birmingham. Intresset för den "natursköna" vallhunden blev med en gång stort och verklig fart fick collie-febern, när den hundälskande drottning Victoria startade uppfödning av rasen. 

Den skotska vallhunden blev rasen på modet och rena fantasibelopp betalades för de bästa hundarna, varav många såldes till Amerika.

Efter det första offentliga framträdandet i Birmingham, där sex collies tävlade mot varandra, gick det framåt för rasen, i den mening att allt fler hundar kom till bedömning på utställning. 1871 visades för första gången sobelfärgade collie. Tidigare utställda hundar hade varit trefärgade eller svart-vita. Collien förvandlades från att ha varit en arbetande robust fårhund till den moderna eleganta show-collien. Den mesta förändringen skedde mellan åren 1870 och 1880 och spekulationerna har varit i legio om hur engelsmännen lyckades göra om collien och vilka hundraser som bidragit till colliens nya utseende.

Så värst många ympningar av andra raser skedde av någon anledning inte med collie.

Den enda uppgiften som med säkerhet har kunnats beläggas är att markisen av Huntly, The Duke of Gordon, lät para sin setter med en collietik 1880. Denna union skulle ha bidragit till rasens rika flora av färgvarianter. Däremot finns det inga säkra uppgifter på att colliens långa nosparti skulle ha något att göra med en förment borzoi-korsning.

Till Sverige kom rasen tidigt och på den första utställningen deltog fyra importer.

I stamboken 1902 dyker det upp sex nya importer och den skotska collien hade definitivt fått fast svensk mark under tassarna. Att collien från början hade vind i seglen, inte minst i sitt hemland, beror inte bara på att den undfägnades ett kungligt intresse. Den berömde trefärgade hanen Trifoil hade ingen mindre än Mr. S.E Sherley som ägare, mer känd som grundare av The Kennel Club.

Enligt den engelska collie-experten Margaret Osborne är blue merle, en färg som ofta ses som någon avart i rasen, i själva verket den vanligaste förekommande pälsfärgen på alla engelska vallhundar. Under mitten av 1800-talet var denna färg vanligt förekommande och det fanns merlefärgade collie över hela Storbritannien. Blue merle kan endast erhållas hos avkomman om en av föräldrarna har blue merle teckning.

De två tikarna Blue Sky och Blue Ruin, som båda ställdes ut 1885, förde anlaget för blue merle vidare. Om dessa tikarna bidrog med sin färg, vem är då ansvarig för övriga särdrag hos den moderna collien?  


Trefoil-sonen Charlemange, också han trefärgad, anses ha haft mest inflytande över colliens ymniga päls och huvudform, och Carlyle (utställd första gången 1877) var den första hunden som hade utpräglat lång nos.

Det togs ingen hänsyn till att hunden hade ett avsevärt överbett och för att få fram den önskvärda eleganta långa nosen, var man till en början tvungen att tillåta överbett. Colliens högt placerade, pikant övertippade öron anses komma från tiken Marge, som ställdes ut första gången 1879.

Collien var Sveriges första importerade brukshundras. 1905 blev collien lanserad som "sanitetshund" - en föregångare till våra dagars räddningshundar. 


De entusiaster som främst verkat för sanitetshundväsendet var kapten Eric Liliehöök och fanjunkare A. Ottergren. Den förre köpte sina hundar Barry och Nellie, färdigdresserade från Tyskland, medan Ottergren fick sin King Boy från Danmark.

Den svenskfödda Tuttan var uppfödd av professor A. Pettersson. Dessa sanitets- eller sjukvårdshundar var de verkliga pionjärerna. De kom att bli föregångare till vårt arméhundväsende som grundades drygt 30 år senare.

Till minne av brukscolliens föregångsman, kapten Eric Liliehöök, erhöll Svenska Collieklubben ett vandringspris av Allan Malm, som själv tävlade framgångsrikt i bruks, kallat Kapten Eric Liliehöök´s Minnespris.

Många av de egenskaper som en gång gjorde collien till en oumbärlig vallhund, bidrog också till att göra collien väl lämpad som tjänstehund; följsamhet, dresserbarhet och rörlighet.

Uppenbarligen är det så att collien kan utbildas till en utomordentligt kapabel brukshund. Det är bara det att den genuint bruksintresserade sällan väljer den överdådigt pälsfagra collien som tävlingshund i första hand. Men pälsfager eller ej - det finns collies som gjort och gör fantastiska prestationer på tävlingsbanan.


Collien är inte lik någon annan hund. Den är byggd för uthållighet och rörlighet, en typisk vallare. Ursprungsändamålet tillåter varken den stora klumpiga hunden eller den tunna och spinkiga. Collien ska ha drag av båda ytterligheterna "kraftfull" och "elegant".

Kroppsbyggnaden är rektangulär, och colliens trav ska inte påminna om någon av de övriga i brukshundgruppen. Rasen har sitt alldeles speciella och karaktäristiska rörelseschema, vilket med sin lätthet snarare liknar rävens trav. 

I likhet med denne är collien en "singletracker" - den sätter i snabb trav fötterna nära varandra, vilket är normalt för denna typ av travare.

1909 fanns den gamla collien fortfarande framför tusentals dörrar i Skottland och på många små gårdar i USA, dit utvandrande britter tog med den för att de behövde den.







Den föste in hönorna, när höken kom. Den vallade hem fåren och när en tacka försvann i den oländiga terrängen, skickades collien ut för att hitta henne. Den vakade – sägs det – vid lamningen och väckte husbonden, när det var dags för nästa lamm. Den höll ett öga på familjens barn.
”Han är berömd för sin begåfning och klokhet och historierna härom är nästan otroliga” Så står det i en gammal svensk Handbok för hundvänner, tryckt år 1889, om ”den skotska herde- eller fårhunden eller den s.k. Collie´´”. Det var ”en vacker ras, som även hålles som lyxhund.

”Det var dock inte som lyxhund collien rekryterades av den brittiska armén under första världskriget.

Den bedömdes p g a sin lättlärdhet vara den lämpligaste hundrasen att läras upp att  hitta sårade och leda sjukvårdspersonalen till dem.
Bilden här till höger är från Nordisk Familjebok av år 1916 och visar en sådan militärsjukvårdscollie (sanitetshund) i sin utrustning. (tyvärr är kvalitén på bilden dålig). 

Om deras insatser säger Nordisk Familjebok att hundarna har 

”räddat mången tapper krigares lif”. 

Kanadensiska Collieklubben uppger att sanitets-
hundarna ansågs så betydelsefulla, att tyska flygplan vid ett tillfälle försökte bomba armécolliekennlarna i England!

© Svenska Collieklubben 2005 | Start | E-post
Totalt besökare | Besökare online
Huvudsponsor