|
HUR
BEDÖMS HUNDEN?
INTRESSE: Det man tittat på är i första
hand hundens fokusering och inte på dess teknik
eller fart. En hund som aldrig släpper fåren med
blicken skall bedömas med 5 medan en som trots
uppmuntran inte visar något intresse alls bedöms
med 0.
NATURLIG
FÖRMÅGA: Här är det hundens vilja att
”kontrollera” en flock som avses. Detta görs
genom att testledaren/föraren positionerar sig för
att vända hunden genom blockering, promenerar i åttor,
vänder rakt igenom osv. för att se om hunden
balanserar och reagerar på flockens rörelse och
andra outtalade signaler.
MENTAL
KAPACITET: Precis som vid MT så bedömer man även
hundens ”mentala
ork”, dvs. klara den att jobba hela testet
utan att lägga av eller visar den snabbt tecken på
att tröttna. En hund som orkar jobba koncentrerat i
5 minuter värderas med minst 3 medan den som orkar
hela 15 minuter betraktas som exceptionellt uthållig
och bedöms med 5 poäng.
SAMARBETE/STYRBARHET:.
Detta moment skall inte räknas med i snittpoängen,
eftersom skalan går från 0:extremt hård till
5:extremt förarvek. En 4.a gäller alltså en hund
som är ganska förarvek, men inte så att det stör
arbete och en 1:a hund som är hård, men styrbar.
Vilken av dessa två som blir den bästa vallhunden
är upp till föraren och dennes personliga
preferenser.
Vallanlag
bedöms den hund besitta som har mellan 3 och 5 på
alla punkter utom den sista – samarbets-vilja/styrbarhet,
där poängen bara skall fungera som en vägledare
åt föraren.
VAD
ÄR FÖRDELEN MED ETT VALLANLAGSPROV?
Få vallhundsägare kan regelbundet låta sin
hund arbeta som vallhund, och det är heller inte nödvändigt.
Det fina med många av vallhundarna är att samma
hund kan fungera utmärkt både som arbetande
vallare och för andra verksamheter men också som
familjehund. Men får man tillfälle att prova sin
hund på djur är det en mycket rolig och givande
upplevelse, och numera ges fler och fler sådana
tillfällen på olika platser i Sverige. Det är en
speciell känsla att se sin hund 'tända till' och
naturligt göra det den egentligen är till för. Se
bara till att den som utvärderar hunden har goda
kunskaper om hur en collie arbetar - vitsen med att
ha flera olika vallhundsraser är naturligtvis att
de har olika arbetssätt.
Resultaten
från testet skall användas uteslutande som ett
extra stöd för de uppfödare som vill att deras
avelsdjur skall ha kvar vallningsinstinkter.
Resultaten ligger inte till grund för något
eventuellt championat eller liknande.
Mer
info hittar du på www.sbc-beardedcollie.com
under
vallning
Calle
Borgström är en av skaparna av anlagsprovet
och här är hans kommentarer om collien som
vallare:
”Här
kommer lite spontana tankar:
Ganska
många collies har besökt Ekebergs Gård under
2009. Det är väldigt glädjande för mig som i så
många år har varit så pådrivande för vallning
med kusinen bearded collie att även andra raser nu
börjar få upp ögonen för det de var ämnade till
från början. Det är ju helt enkelt så att det
som format våra rasers exteriör, och framför allt
deras mentala egenskaper, är vallning.
I
det anlagstestet som jag varit med om att utforma
tittar vi på fyra egenskaper: intresse, naturlig förmåga,
mental uthållighet och samarbetsvilja/styrbarhet.
De egenskaperna är det ganska lätt för en erfaren
vallhundsförare att bilda sig en uppfattning om på
de fem till femton minuter det handlar om. Det som
kan vara svårare är att tolka hundarnas reaktioner
INNAN de tänder till, att 'komma in i huvudet' på
dem.
Enligt
min uppfattning är collien, precis som alla andra
raser där utställning har ett avgörande
inflytande över aveln, mycket ojämn i kvalitén när
det gäller vallning. Eftersom vallningsanlag består
av ett helt komplex av egenskaper så är det kanske
inte så konstigt. Intresse är bra, t.ex., men utan
mental uthållighet, naturlig förmåga och
styrbarhet så är det meningslöst. Det betyder att
man måste avla på ALLA de egenskaperna för att få
fram bra hundar. Tänk själva efter på vilken ras
som står överst på prispallen i nästan alla
aktiviteter - border collie. Den avlas inte för EN
egenskap, utan för just vallningsegenskaperna. När
man avlar för exteriör måste man alltid göra
kompromisser och använda hundar som är sämre ur
arbetssynpunkt och då urholkar man gradvis
avelsmaterialet. Och när man urholkar
avelsmaterialet förändrar man rasen som helhet,
och de som blir lidande är valpköparna och inte
minst nästa generations uppfödare.
Nog om det - jag ska inte orda mer om avel utan försöka
tala om vad jag har sett av collierasen under året.
Jag kan glädjande nog säga att jag har sett många
bra hundar. Hundar som jag inte skulle tveka att ta
emot på vallningskurs eller använda här hemma på
gården, och som säkerligen skulle klara ett
anlagstest i vallning. Jag har däremot också sett
ganska många osäkra hundar som tyckte fåren var
lite läskiga. De krävde ganska mycket tid för att
slappna av och vissa gjorde det helt enkelt inte.
Ett fåtal hundar har varit bryska och hårdhänta
mot fåren, ett fåtal har varit fullt nöjda med
att jaga bort dem och ännu ett antal har varit
fullständigt ointresserade. De som har varit helt
ointresserade kan jag inte säga något om - de
skulle i många fall tända till med mer exponering
för får. Det som varit mycket tillfredsställande
för mig har dock varit den generellt sett goda
lydnad som funnits på hundarna - säkert ett tecken
på den arbetskultur som traditionellt sett funnits
i collieklubben. Om collieklubben började
anlagstesta hundar i lite större skala - kanske i
samband med valpträffar eller specialevenemang -
och några uppfödare beslutade sig för att
prioritera ner skönhetstävlandet några år så är
jag helt övertygad om att man skulle kunna få fram
en eller flera linjer som är värda att bygga på.
Jag hoppas ni fortsätter att utforska vallningen
med era hundar och att jag får vara med och se hur
collien utvecklas i framtiden.”
Calle Borgström
|
