Celldelning
En diploid cell (dvs en cell som innehåller två
kromosomuppsättningar, en från varje förälder)
genomgår S-fas då DNA fördubblas.Därefter genoförs
mitos, celldelningen. När celldelningen är klar har
två dotter-celler bildats.
DNA – vilket är en förkortning av deoxyribonuclei acid – är det
kemiska ämne som är bärare av den ärftliga
informationen (kallat genom) i kroppens celler. DNA
i en cell är fördelad mellan ett antal kromosomer,
som i de flesta fall finns i två upplagor, där ett
exemplar kommer från modern och den andra från
fadern. Hunden har 78 kromosomer, som är arrangerade
i 39 par. Det finns ett undantag, och det är
könskromosomerna; X-kromosomen och Y-kromosomen. De
är sinsemellan helt olika och ansvarar för de
sexuella skillnader som finns mellan könen. De
vanliga kromosomerna, de som inte är könskromosomer,
kallas autosomer
DNA är alltså den genetiska kod som beskriver hur en organisms
proteiner ska byggas, och byggstenarna är
aminosyror. När kroppens celler delas överförs all
information i DNA-molekylerna till nästa generation
celler, genom att DNA först dubbleras (replikeras)
och därefter delas cellen. Kopian hamnar i
dottercellen vid celldelningen. I könscellerna sker
replikationen av DNA lite annorlunda; varje könscell
får ena delen av paret från varje kromosom, dvs hos
hund då 39 kromosomer. Den 39:e kromosomen är den
som bestämmer könet; x- eller y-kromosom. Valpen får
39 kromosomer från mor och 39 från far, totalt 78
kromosomer.
Tittar man lite mer ingående på kromosomerna delas de in i olika
segment, och det är detta vi i dagligt tal kallar
för gener. Det är dessa bitar som utgör arvsanlagen.
Varje gen uttrycker ett särskilt kännemärke, t ex
ögonfärg, pälsfärg eller pälsstruktur.
Ett lokus är benämningen på en bestämd plats, såsom en viss gens
läge i en kromosom. Lokus är för det mesta
väldefinierade för varje art. Ögonfärg, t ex, har
samma lokus på det kromosompar som kodar för
ögonfärg, vare sig kromosomen kom från mor eller
far. Det förekommer dock att funktionella gener kan
finnas på ett helt annat ställe på kromosomen, eller
till och med i en annan kromosom. Generna är inte
placerade i de olika kromosomerna enligt något
systematiskt mönster. I allmänhet saknar gener som
ligger nära varandra samband med varandra, utan kan
ingå i helt obesläktade processer i cellen.
Mutationer, är bestående och ärftliga förändringar i cellens
genetiska material. Orsaken till mutationer kan vara
flera. De flesta mutationer är negativa och ger
ingen större effekt i fråga om överlevnad eller ger
några andra framgångsfaktorer. Mycket få mutationer
är direkt fördelaktiga för avkommorna. Det är bara
då en mutation sker i de celler som ger upphov till
nya individer, i könscellerna, som mutationen sprids
till nästa generation. Det är också detta som är en
förutsättning för utvecklingen av en art
(evolutionen).
En av grundpelarna i evolutionen är det naturliga urvalet. Det går
i korthet ut på, att individer med egenskaper som
gör att de är bäst anpassade till den aktuella
miljön oftare överlever, och därmed kan sprida sina
gener till nästkommande generation. En annan viktigt
del är att individer av en art inte är helt lika. De
har olika arvsanlag som ger dem olika egenskaper. I
den moderna husdjursaveln har det naturliga urvalet
delvis satts ur spel, då det är människan som väljer
vilka egenskaper hos djuren hon vill föra vidare
till nästa generation. Genom att använda sig av
linjeavel eller inavel för att snabbt definiera
vissa egenskaper, ökar också risken att få defekta
avkommor. Detta beror på att varje individ får ett
anlag för varje given egenskap från vardera av sina
föräldrar, och om båda föräldrarna bär på samma
defekta anlag ökar risken att detta överförs till
avkomman. Som tidigare redan konstaterats, är
flertalet genetiska mutationer skadliga för
individen.
Vad betyder MDR-1?
MDR står för multi-drug resistance och är en bit DNA som innehåller
koden till ett stort membranbundet protein kallat
P-glycoprotein.
Hur fungerar P-glucoproteinet?
P-glycoprotein, eller P-gp, till hör en familj av transportprotein
som kallas ATP-bindande cassette transportörer. Det
är ett energiberoende membranbundet protein (dvs det
finns i cellens vägg) som bland annat finns i celler
i tarmen, levern, njuren och i de små blodkärlen,
kapillärerna, i hjärnan. Dess funktion är att
transportera ut en mängd olika typer av substanser
(t ex läkemedel), som trängt in i cellen och
tillbaka till cellens utsida. I hjärnan finns en
särskild barriär, kallad blod-hjärn-barriären. Detta
är egentligen ingen enskild struktur eller ett
särskilt membran, utan beror på hur de små
blodkärlen, kapillärerna, är organiserade i hjärnan.
Blod-hjärn-barriären agerar som ett naturligt
försvarsystem i hjärnan och centrala nervsystemet,
och skyddar dessa från giftiga ämnen i blodet
samtidigt som nödvändiga näringsämnen kan passera.
Om blod-hjärn-barriären är defekt, som den blir om t
ex inte P-glycoprotein fungerar, kan ämnen som
ivermektin inte pumpas ut. De kan istället fortsätta
passagen in till centrala nervsystemet och ger då
upphov till olika tillstånd, som t ex kramper, koma
eller rent av död.
Hur vet jag om min hund bär på MDR-1 defekten?
Arvsgång för MDR-1
Två fria föräldrar nedärver inte defekten:
Mor - Far |
N (+) |
N (+) |
N (+) |
NN (++) |
NN (++) |
N (+) |
NN (++) |
NN (++) |
Om båda föräldrarna är anlagsbärare, blir avkommorna
till 25 % genetiskt fria från mutationen, 50 % blir
anlagsbärare och 25 % blir homozygot för mutationen:
Mor - Far |
N (+) |
M (-) |
N (+) |
NN (++) |
NM (+-) |
M (-) |
NM (+-) |
MM (--) |
En fri förälder och en homozygot för mutationen ger
endast anlagsbärare:
Mor - Far |
M (-) |
M (-) |
N (+) |
NM (+-) |
NM (+-) |
N (+) |
NM (+-) |
NM (+-) |
Arvsgången för MDR-1 är autosomalt recessivt. Autosomer, det är
alla de gener som inte är könsbestämmande (vilka är
X- eller Y-kromosomerna). Att något är recessivt
innebär att anlaget är vikande, det underordnar sig,
och krävs i dubbel upplaga för att kunna uttryckas.
Hunden måste följaktligen få anlaget från vardera
förälder för att kunna få egenskapen.
Man kan inte se på hunden om den har defekten. Det
måste i så fall till ett särskilt test, ett
genetiskt test. Man behöver genetiskt material från
hunden, och det är i allmänhet ett blodprov eller
ett svabbprov från munslemhinnan. Därefter utförs
analysen, och man får resultat om hunden inte har
anlaget (++; N/N), om hunden är anlagsbärare, dvs är
heterozygot för anlaget (+/-; N/M), eller om hunden
bara har, dvs är homozygot för, anlaget (-/-; M/M).
N betyder här normal och M mutant. Vad innebär då
detta?
Vad får MDR-1 mutationen för effekt?
Det är många olika läkemedel eller substanser som har rapporterats
orsaka bekymmer hos collies eller de andra raser som
har MDR-1 mutationen. Nedan följer en förteckning
över dessa substanser med korta förklaringar. En del
av dessa verksamma substanser finns registrerade som
veterinärmedicinska läkemedel. Om så är fallet, är
olika exempel angivna.
Läkemedel med dokumenterade
biverkningar hos hundar med MDR-1
mutationen |
Verksam substans |
Veterinärmedicinskt
läkemedel registre-rat i Sverige |
|
|
Ivermektin |
Ivomec® |
ivermektin kan användas för att
förebygga infektion av hjärtmask,
och tolereras då även av hundar med
MDR-1 mutationen eftersom dosen är
mycket låg. När det gäller högre
doser, vilket blir aktuellt vid
behandling av t ex skabb, får hundar
som är homozygota för mutationen
allvarliga biverkningar, och hundar
som är heterozegota för mutationen
kan få biverkningar. |
|
Selamektin
Milbemycin
Moxidektin |
Stronghold Interceptor vet Advocate® |
Detta är antiparasitära läkemedel
som är släktingar till ivermektin.
De är dock säkra att använda till
hundar homozygota för mutationen, om
man håller sig till rekommenderad
dos. Högre doser, och då menas som
regel 10-20 gånger rekommenderad
dos, har gett biverkningar hos
hundar med mutationen. |
|
Loperamid |
Saknas |
Loperamid används för att behandla
diarré hos människa. Det ger
neurologiska biverkningar hos hundar
med mutationen, och ska därför
undvikas |
|
Acepromazin |
Plegicil® vet |
Acepromazin används som sedativa (dvs
lugnande) eller som inledande
medicinering vid sövning av djur.
Hundar som har mutationen, tenderar
att få djupare och längre sedering
vid användning av acepromazin. Man
bör minska dosen om man känner till
att hunden bär på den muterade
genen. |
|
Butorphanol |
Torbugesic®
(i Sverige på licens) |
Butorphanol är en opoid,
smärtlindrande preparat som ofta
används som inledande medicinering
vid sövning eller smärtsamma
ingrepp. Det kan också användas i
kombination med andra sedativa för
att potentiera dessa. Hundar som har
mutationen, tenderar att bli djupare
och förlängd sedering vid
behandling. Man bör därmed minska
dosen om man känner till att hunden
bär på den muterade genen. |
|
Vincristin, vinblastin och
doxorubicin |
Finns ej |
Detta är cellgifter, alltså
läkemedel som används vid
cancerterapi. Det verkar som om
hundar med mutationen är känsligare
mot dessa läkemedel, så till vida
att de lättare får de biverkningar
läkemedlen normalt ger. Detta kan
undvikas genom att ge lägre dos. |
|
|
Läkemedel som man vet elimineras
från hjärnan med hjälp av
P-glukoprotein, men som ändå verkar
vara väl tolererat av hundar med
MDR-1 mutationen
|
Verksam substans |
Veterinärmedicinskt
läkemedel registre-rat i Sverige |
|
Ciklosporin |
Finns ej |
Ciklosporin är ett
immunosuppressivum, dvs det används
då man av någon anledning vill
trycka ner immunförsvaret. Detta
ämne pumpas aktivt ut av p-gp, men
trots det finns det ingen
dokumenterad ökad känslighet för
läkemedlet hos hundar med mutationen
jämfört med ”normala” hundar. |
Digoxin |
Finns ej |
Digoxin ökar hjärtats
kontraktionskraft. Det transporteras
av P-gp, men det finns ingen
dokumenterad ökad känslighet för
ämnet hos hundar som har mutationen
jämfört med “normala” hundar |
Doxycyklin |
Ronaxan vet |
Doxycyklin är ett
tetracyklinderivat,
ett antibiotika som bland annat
används vid behandling av erlichios.
Det transporteras av P-gp, men det
finns ingen dokumenterad ökad
känslighet för ämnet hos hundar som
har mutationen jämfört med “normala”
hundar |
|
Läkemedel som kanske elimineras från
hjärnan med hjälp av P-glukoprotein,
och verkar vara väl tolererat av
hundar med MDR-1 mutationen
|
Verksam substans |
Veterinärmedicinskt läkemedel
finns inte registrerat i Sverige |
Morfin, buprenorfin, fentanyl |
Detta är opoider, kraftfullt
smärtlindrande läkemedel. Man tror
att P-gp transporterar dessa ämnen
även hos hundar då så är fallet hos
människor. Det finns dock ingen
dokumentation eller några rapporter
om ökad giftighet hos hundar med
mutationen. |
|
Läkemedel som transporteras med
hjälp av P-glukoprotein hos
människor, men där man inte vet om
så även är fallet hos hundar.
|
Verksam substans |
Veterinärmedicinskt läkemedel
finns inte registrerat i Sverige |
Etoposid,
Mitoxantron, Paklitaxel |
Cellgifter |
Ondansetron |
Medel för behandling av illamående
och kräkningar utlösta av
cellgiftsbehandling, strålbehandling
eller i samband med operation. |
Rifampicin |
Antibiotika mot turberkulos |
|
Bör jag testa min hund?
Det finns inget laboratorium i Sverige som utför denna analys. I
Tyskland har det blivit ganska vanligt att testa sina
collies. Genom att göra det, har man konstaterat att
mutationen är relativt utbredd. Har det då någon
praktisk betydelse att jag vet om min hund bär på
mutationen?
Enligt redovisningen ovan finns det egentligen bara två preparat
som man definitivt ska undvika om hunden bär på
mutationen, och det är ivermektin och loperamid. Det har
varit allmänt känt bland veterinärer under många år, att
man inte ska använda ivermektinpreparat till collies.
Det finns idag andra läkemedel, som är säkra även för
hundar som är homozygota för mutationen, mot de åkommor
man förr använde ivermektiner. Loperamid används inte
alls eller mycket lite inom veterinärmedicinen. Därtill
finns det en del preparat man ska använda med viss
försiktighet, om hunden bär på mutationen. Ingen av
dessa preparat ger som regel biverkningar med allvarliga
eller dödlig utgång, och en del har dessutom antidot.
Det finns således egentligen ingen anledning till att
testa din hund.
Vågar jag köpa en valp från otestade föräldrar? Ja!
Uppfödaren jag planerar att köpa valp ifrån har inte testat
avelsdjuren – är han/hon verkligen en seriös och
ansvarstagande uppfödare då? Det finns bra mycket annat
en uppfödare måste ta hänsyn till, och huruvida
avelshundarna är testade för MDR-1 defekten eller ej har
i dagsläget inte någon betydelse för avelsurvalet. Det
finns andra faktorer som är viktigare att ta hänsyn
till.
Det finns inget som hindrar att du genomför ett test avseende MDR-1
på din hund.
Svenska collieklubben rekommenderar inte, eller har som
krav, att avelsdjuren ska testas för att avgöra om de
har mutationen i MDR-1.
Enligt uppdrag,
Marie Baaz,
SCK:s Avels- och uppfödarkommitté
Information till denna artikel är sammanställningar och
översättningar av information från olika tyska och
engelska sidor i ämnet på Internet, samt Wikipedia.
|