Projektet Mentalindex

Pilotstudie för utveckling av ett ”mentalindex” för collie.

Av Katja Grandinson och Per Arvelius, institutionen för husdjursgenetik, SLU.

Projektet Mentalt Sund Collie är ett samarbete mellan Svenska Collieklubben (SCK, Svenska Brukshundklubben (SBK) Svenska Kennelklubben (SKK) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Syftet med projektet är att skapa verktyg som gör det enklare för uppfödarna att föda upp hundar med god mentalitet. Dessutom kommer det att bli enklare för valpköpare att finna de valpar som kommer att utvecklas till de vuxna hundar de söker.

Hundars mentalitet registreras idag i stor skala genom Mentalbeskrivning Hund (MH) där en stor andel av våra brukshundar, däribland collie, beskrivs. En hunds reaktioner på MH säger en hel del om hur den mår och beter sig i vardagen. MH utvecklades ursprungligen för att vara en hjälp i avelsarbetet, och vi vet att de egenskaper som mäts i MH är ärftliga. Därför kommer egenskaper som mäts i MH att utgöra en viktig del i det nya avelsverktyget. Ett mål med projektet är att utveckla en rutinmässig skattning av så kallade avelsvärden för olika egenskaper som mäts i MH för collie. Det har man inte tidigare gjort för någon ras. Collieklubben kommer alltså att gå i fronten vad gäller utveckling av möjligheter att göra genetiskt urval för förbättrad mentalitet.

Resultat från projektet kommer att ligga till grund för ett nytt certifieringssystem för långhårig collie. Svenska Collieklubben kommer att kunna certifiera kullar som uppnår vissa kriterier vad gäller föräldrarnas avelsvärden för MH-egenskaper, eventuellt kombinerat med andra egenskaper som resultaten visar har stor betydelse för just colliens mentalitet. Certifieringen indikerar vilka kullar som har stor potential att utvecklas till hundar med önskvärda mentala egenskaper. Certifieringen blir en tydlig hjälp för valpköpare, och ger en möjlighet för uppfödare att profilera sin uppfödning.

LITEN GENETIKSKOLA
Vad är ett avelsvärde?

En hunds mentalitet och beteende påverkas av många olika faktorer. Det är väl belagt att en del av både djurs och människors mentalitet eller personlighet styrs av gener – en förälder och dess avkomma är generellt sett mer lika varandra än två individer vilka som helst. Personligheten styrs också av icke ärftliga faktorer, som uppväxtmiljö och den omgivning och hantering individen utsätts för i vardagen. Kombinationen av gener och inverkan av omgivning styr hur individen reagerar och beter sig i olika situationer.

I avelsarbete är det självklart viktigt att försöka identifiera vilken inverkan olika tänkbara föräldradjur kommer ha på sin framtida avkomma, alltså att skilja ut hur mycket av de tilltänkta föräldrarnas beteendemönster och prestationer som beror på arv och hur mycket som beror på miljön. Det mest effektiva sättet att göra detta på är genom att skatta avelsvärden för de egenskaper man är intresserad av. För till exempel vissa sjukdomar eller pälsfärger som styrs av enskilda gener finns ibland möjligheten att kunna göra ett gentest och få ett direkt svar på om hunden är bärare eller inte. För beteende och mentalitet som styrs av ett stort antal olika gener kan man inte tala om huruvida en hund är bärare eller inte, utan man får istället genom en statistisk metod skatta den samlade effekten av hundens alla gener som påverkar egenskapen. Det skattade värdet kallar man avelsvärde, eller ibland index.

Avelsvärden är något som sedan länge används i avelsarbetet inom andra djurslag och där visat sig vara ett mycket effektivt verktyg. Ett avelsvärde är inte ett mått på hundens egna resultat eller prestationer, utan talar om vad en hund förväntas nedärva till sina avkommor. När det gäller exempelvis MH är det givetvis så att en hunds resultat beror på en mängd olika faktorer som inte har med hundens gener att göra. När man skattar ett avelsvärde kan man korrigera för sådana så kallade miljöfaktorer som påverkar hundens resultat, till exempel hundens ålder och kön, vilken tid och plats bedömningen gjordes på och vem som var beskrivare. Man tar också hänsyn till information från hundens alla släktingar. Det här gör att man i stor utsträckning kan komma runt problemet med att enskilda hundars MH-resultat av olika skäl kan bli missvisande. Avelsvärden ger därför mycket säkrare information om hundens genetiska potential, jämfört med det faktiska resultatet från MH-beskrivningen. En annan konsekvens av att kunna välja avelsdjur baserat på deras avelsvärden är att man kan få fler djur att välja emellan. Man behöver inte välja bort möjliga avelsdjur för att de själva saknar information om t.ex. MH-resultat. Med avelsvärden får du information även om hundar som själva saknar testresultat, via deras släktingar.

Hur kan ett avelsvärde användas?
Ett avelsvärde för en egenskap uttrycks ofta som en avvikelse från rasens medeltal, precis på samma sätt som man för MH – i de så kallade ”spindeldiagrammen” – redovisar en hunds eller en avkommegrupps resultat i relation till rasens medeltal. Ofta sätter man rasens medel till 100. Om man tänker sig att man skattat avelsvärden för mankhöjd så betyder det att en hund med ett avelsvärde under 100 nedärver mindre avkommor än rasens medeltal och ett avelsvärde över 100 betyder att hunden nedärver större avkommor än rasens medeltal.

Avelsvärden talar inte om huruvida en hund är bra eller dålig. Det beror helt på om rasens medelvärde för en egenskap överensstämmer med rasklubbens och uppfödarnas uppfattning om vad som är önskvärt. Om man är nöjd med en hundras mankhöjd finns ingen anledning att välja hundar med väldigt höga avelsvärden utan då kan det vara bättre att välja hundar med avelsvärden runt 100, det vill säga som nedärver en mankhöjd som ligger runt rasmedel. Vill man ta valpar på en hund med ett högt avelsvärde för mankhöjd kan man välja att para hunden med en annan hund som har ett avelsvärde under 100. Avkommorna blir i genomsnitt ett medeltal av föräldrarnas avelsvärden.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett avelsvärde bara anger hundens nedärvningsförmåga för just den egenskapen. I avelsarbetet finns ju många olika aspekter att ta hänsyn till, där mentalitet är en del. En hunds värde för avelsarbetet i rasen måste alltså bestämmas mot bakgrund av mer information än ett enskilt resultat eller ett avelsvärde för en enskild egenskap.

Avelsvärden ska alltså ses som en viktig information, inte ett direkt kvitto på vad som är önskvärt eller inte. Det är fortfarande uppfödarna och rasklubben som måste avgöra om de är nöjda med rasens nuvarande situation, eller om det finns anledning att vilja utveckla rasen i en specifik riktning. Oavsett om man vill bevara det man har eller om man vill driva urval i någon riktning ger avelsvärden den mest kompletta informationen för en viss given egenskap.

Katja Grandinson och Per Arvelius
Institutionen för husdjursgenetik, SLU, Uppsala, 2010-05-26.